Imorse klockan 06.35 satte jag och min dotter oss på planet. Från Arlanda till Kroatien.  Jag har varit i Split 3 ggr tidigare på den tiden det hette Jugoslavien . Första gången var -85 och jag var 15 år . Jag glömmer aldrig den stora mannen som satt brevid mig när han sa , på sin breda Göteborgs dialekt, lilla gumman hur e dä fatt ?

Jag var nog vit som ett lakan i ansiktet av rädsla☺️. Varje gång jag flög så upplevde jag denna rädsla . 

Nu idag 20 år sedan jag flög sist , så måste jag erkänna att jag tycker ff inte om det , men jag är inte så fruktansvärt rädd som jag var då. Jag  har jobbat en hel del med mig själv och minskat min inre stress och oro. 

Sen har jag ett mål som hägrar . Som gör att jag tycker det är värt risken . Jag har i flera år haft en dröm om att hålla Utbildningar utomlands och nu är jag där . I oktober ordnar jag och en kvinna som heter Lena en resa hit till Kroatien och ön Brac .  Denna resa kan du läsa mera om på Rise-and-shine.se

Under de sista 9 åren har jag många gånger klivit utanför min comfortzon . Tagit steg som har varit skrämmande , inte riktigt veta hur det ska bli . Resultaten har varit skiftande , men en sak är säkert , den erfarenhet och kunskap jag har idag .. Är värd varje steg jag tagit . 

Att våga för att vinna kan vara skrämmande men att stanna kvar och inte förändra något alls är nog mest skrämmande …

Du måste leva -Inte bara vara som en kompis sa  när vi var några tjejer som åkte tåg till Göteborg för ett tag sen.. Citat från någon av våra svenska musiker .. Kommer tyvärr inte ihåg vem ..

Tänkvärt .. 

    
 Varm kram Camilla